Vi får hoppas att hon har fel. Om hon har rätt så kan det tydligen bli långvarigt om jag har otur...bluäää.
Så därför har jag bestämt mig för att imorgon när jag vaknar så är jag bara lite stel, och sen är allt borta! Bra va?
Det funkar ju inte att ta hand om en 2,5 åring med en hand, lycka till att spänna fast honom i bilstolen när vi ska till dagis.
Om ni undrar över rubriken, så är det felstavat med flit...efter att ha pratat en stund frågade jag kvinnan vad det var det hette (ville skriva ner det)...hon ljudade tydligt med stabil röst: aaarrbeeets teeerrrapeeffft! jag började fnissa: ...näe...det där tunnelseendet!
Nu har jag klagat av mig, blev bara så överumplad av svaret jag fick om vad det möjligen är. Jomen just ja, jag googlade självklart syndromet genast. I beskrivningen stod att en vanlig första känning av syndromet är domningar i handen på nätterna pga att handleden ligger böjd. När jag läste det så slog det mig, att ja under hela sommaren har haft problem med "onta" ii handen under nätterna, som jag själv redan relaterat till hur jag sover. visst låter det hoppingivande?
En positiv ak med det hela är ändå att ja snabbt som gatan utvecklat en ordentlig fingerhastiget användandes av "Enhands-prkfingervalsen". Tack syster att du har ett sånt uttepyttelitet tangentbord, så att jag tom kan använda stora bokstäver.
Nu ska jag gå och lägga mig och sova bort mitt tunnelseende, G´natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar