Det blir sällan som man tänkt sig

Igår mitt på dagen levde jag i villafarelsen att jag senare under kvällen skulle sitta hemma hos min mor och redigera foton på hennes dator. Våran bärbara har fortfarande felkopplingar i hjärnkontoret och lär ha så ngn vecka till, köpte en hårddisk i början av veckan men den måste skickas tillbaka *suck*. Hur som helst, eftersom mammas dator är vår gammla, så har vi både ett gäng oredigerade oframkallade bilder samt PS 7.0 på den. ag traskade dit på kvällen glad i hågen. Men efter 1,5 timmes försök att få skärmen att visa någorlunda rättvisande färger utan att lyckas så gav jag upp. Det är nämligen en liten platt tvskärm egentligen, det går att ändra Ljusstyrka, färgerna var för sig, skärpa mm...som ett litet mini photoshop i skärmen. Helt omöjligt att veta vad som visar rätt för fotot. Tråk!!

Jag tittade på amerikanska polisserier till klockan sent istället Precis när jag tänkt tanken att jag ska gå och lägga mig, klockan var midnatt, så hör jag världens hallabalo i sovrummet...O kräks!
Vi satt uppe hela familjen till 2 i natt, sov en timme åt gången med kräkspauser. Nu klockan 9 på fredag morgon kräks han fortfarande ganska ofta. Det är så synd om honom, hjärtat.

Vi skulle egentligen ha storstädat förådsutrymmen och andra skrymslen idag, med målet att fylla en släpvagn med skrot att köra på tippen. Det får vänta det med.

Momma (min mor...) har suport-kokat hemmagjord blåbärssoppa till O, den brukar han med glädje slaffsa i sig. Men nu när jag bara gav honom liten skvätt, så vill han inte ha alls *typiskt*

Nu sitter han i mitt knä och tittar på barnkanalen, själv sitter jag i en ställning som skulle göra vilken elitgymnast som helst avundsjuk, för att kunna knappa på datorn, misstänker att sambon får bryta mig loss ur ställningen sedan..hehe... :D
Men vad gör man inte för sin älskade blogg?