En sådan dag!

Igår såg jag fram emot en lugn lördag hemma med familjen.
Pyttsan vad jag fick... idag på förmiddagen (sen frukosttid) fick jag nyvaken oduchad och oäten, kasta mig in i bilen och köra sambon de nästan sex milen till akuten. Det visade sig att han fått en propp i benet pga den fotoperation han gjorde förra veckan.
Vi kom hem 18.30 nu på kvällen. Japp, det var den lugna lördagen det.
Då fick jag äntligen äta frukost, lunch och middag. HAde nämligen glömt kontokortet hemma (!) och sambon gick inte att få tag på eftersom det är telefonförbud på sjukhuset.

Jag överlevde dagen för att de snälla Brunkullorna bjöd på kaffe och pepparkakor.
Hade sådan tur att sjukhusbesöket (läs: den oändliga väntetiden) samanföll med deras öppettider i butiken :)

Tänk hur det är, ibland har man onekligen tur i oturen.
Min kära sambo är van med smärta, fotbollsspelare som han varit i hela sitt liv.
Så länge man är vid medvetande så är det bara att låtsas som ingenting, typ.
Det var lite av en slump att han fick veta att det kunde vara en propp och att han borde ringa sjukvårdsupplysningen. Tur det !!

Nu ska jag koka en stooooor kanna kaffe och tagga ner en stund framför okynnesslösurfande. Och sedan hägrar pysselbordet :)

God fortsatt lördagskväll på er!